06 mars, 2011

Inga goda råd….

   Hartjes-1v

Nu har jag fått många tankar som jag gärna vill dela med er. Skönt att ha vänner som man kan få småprata med ibland om sånt som man finner angeläget. Det handlar om kärlek. Ofta får man rådet i äktenskap och samboförhållanden att sätta upp regler och gränser för hur man blir bemött av den andra parten. Det är för det mesta tal om att “kräva sin rätt” att “vaka över sitt eget”, att “begära och ställa krav”, på punkt efter punkt blir man lärd just detta, “vaka över ditt eget”, “se till att han eller hon gör dig lycklig”,  jag skulle kunna räkna upp så många exempel som jag ofta hör till leda.      

172

Det är väl självklart, att vi ska visa varandra respekt, visa varandra kärlek, ta vårt ansvar i hemmet, inte låta någon ta hela bördan själv utan hjälpas åt, det är ju naturligtvis så det ska vara om vi får önska. Men det är råden som ges som jag tycker är en stor fara, och som kan stjälpa i stället för att hjälpa. Varför börjar alla råd med “mitt” “mig” “jag” “jag vill ha”, “jag kräver att få”, “jag har rätt att begära”…. ja, du förstår nog hur jag menar. Allt verkar utgå från att vi ska se till vårt eget först. Så typiskt det har blivit för dagens samhälle. Det finns undantag som vi får vara tacksamma för, men ofta tycker jag mig ha förstått att det pekar åt det här hållet.

     agressie12

Får jag fråga dig vad du tycker, men själv undrar jag, inte handlar väl kärlek mellan två människor om att begära för egen del, kräva och tvinga fram kärlek, utan att ge av sig själv till den man älskar?! Att sätta den andra först och ge kärlek, visa sin kärlek, bry sig om hur den andra har det och mår – först och främst. Det är väl naturligt, eftersom man faktiskt är kär i och älskar den andra personen. När man lever nära varandra så lär man sig ganska bra vilka behov den andra har och hur man kan göra den andra glad och uppmuntra, underlätta. Utan rädsla för att bli utnyttjad! Då brukar det som man annars försöker tvinga sig till, komma av sig självt, frivilligt tillbaka, med glädje och råge, dessutom. Och kommer det inte med lock, så kommer det absolut inte med pock, det är då vad jag tror i alla fall.

 imageFöreställ dig att du står och skäller ut din älskade nåt fruktansvärt och är så upprörd och topp tunnor rasande att du håller på att smälla av! Då kommer din man/kvinna fram till dig och kramar dig varmt och ömt och säger “ jag älskar dig så mycket”! Jag gissar att din ilska då kommer av sig en god bit och kanske lyckas mannen/kvinnan i stället få dig så lugn och fin att ni kan sätta er ner och lösa problemet? Vad jag vill säga är att kärleken är så mycket starkare än den andra sidan, som faktiskt ligger och lurar bakom både egoism, egenkärlek, oförlåtelse… men hela tiden blir vi lärda att kräva vårt eget – först och främst, det är detta som gör mig så bedrövad. Därför att jag tror att det förstör så mycket i onödan, jag tror att det är fel väg att gå, att vi lätt kommer vilse genom att gå den vägen där man ger – bara för att få något tillbaka. All äkta kärlek handlar om att ge, utan att förvänta sig att få egen vinning av det. Ge bara för kärleks skull, inte för att få något tillbaka, inte för att ligga bättre till, bara för kärleks skull.

    knuffel20hugtoday2

Du minns kanske sagan om Nordanvinden som slog vad med Solen om vilken som skulle få av mannen jackan först?

- Ingen match sa Nordanvinden. Jag är stark och kommer att ta i av alla krafter och blåsa av honom jackan på ett kick! Solen svarade inget men antog utmaningen och så kom tillfället redan dagen därpå på morgonen när mannen stod och väntade på bussen vid hållplatsen. Nordanvinden skrattade ett snett lite kyligt segervisst flin och tog i av alla krafter och blåste så busskuren höll på att välta där mannen stod.

  kolk-01[1]

Men det som hände var att mannen drog jackan tätare om sig istället. För varje attack från Nordanvinden så tog han ett ännu stadigare tag i jackan och till sist knäppte han varenda knapp i jackan, hukade och vände sig bort från Nordanvinden, som till sist såg sig tvungen att ge upp.

Nu är den min tur sa Solen och började mjukt sända sina varma strålar mot mannen. Hon log och glittrade, medan hon lät sina gnistrande solstrimmor flöda ner över mannen som började knäppa upp sin jacka, samtidigt som han började slappna av. Ett leende började leka i ena mungipan samtidig som han tacksamt vände sitt ansikte upp mot solen.

image

Solen gladde sig åt att få värma mannen som tidigare varit alldeles stel av köld, hon blev så glad över att få ge av sin värme att hon glömde bort att hon höll på och tävlade med Nordanvinden. Just som hon gnistrade på som bäst så såg hon hur mannen log ett jublande leende och ropade högt av glädje:

- Ljuvliga sol, ropade han, samtidigt som han krängde av sig sin jacka och hängde den över armen och vände upp sitt ansikte mot solen i en stilla njutning.

Nordanvinden röt i med en hånfull kommentar och vände på klacken och gick därifrån. Solen kommenterade inte Nordanvindens ord den här gången heller – hon hade fått göra en människa gott! Det betydde mer än något annat!    donderwolkmetbliksem

Utgivande kärlek har allt att vinna – en kärlek given utan att förvänta sig egen vinning. Den kärleken tror jag gör underverk, både för den som ger den – och för den  som får ta emot den. Medan motsatsen, en kärlek som bara ser till sitt eget, kräver, tvingar, binder, och bara ger om den tjänar något på det själv – det är ingen kärlek och leder bara till bedrövelse, för alla inblandade. Gud ÄR kärleken! Han är den som löser från allt som binder, tvingar, förslavar och ger istället frihet, värme, glädje, frid, sanning, tillit och kärlek i rikaste mått! Jag fick själv ta emot den sortens utgivande kärlek och vet vad välgörande den är. Min älskade Håkan, gav mig fullständig frihet i allt. Aldrig ett fördömande ord, jag var älskad fullt ut – för den jag var, med alla mina fel och brister. Men jag får också varje dag ta emot av Jesus själv, den sortens kärlek som inte kräver motprestationer, utan han bara ger till oss, för kärleks skull. Tack och lov, för den nåden!

      Harten-blauw

Fyrbåken blinkar:

star5

Jesus sade:

(Lukasevangeliet kapitel 6 , vers 38.)

“Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

2 kommentarer:

  1. Väldigt mycket fint skrivet angående förhållande och sätt att se på :) Du har ordets gåva du :)

    SvaraRadera
  2. Tack Johan! :-) Du är gullig du! Många kramar! Ha det så bra och tack för att du hälsade på!

    SvaraRadera

Kommentar: