16 augusti, 2011

Om att göra upp egna planer…

Ibland kan jag bli irriterad när det inte blir som jag har planerat. Det händer särskilt när jag längtat efter något länge – och sen blir det inte alls vad jag tänkt mig utan något annat kommer emellan.

0450 

Det är inte en irritation som någon i min närhet kanske skulle märka av, utan mer en inre suck av frustration över omkullvälta planer.  Det kan handla om bagateller egentligen. Jag hade sett fram mot en speciell film länge, när den nyss har börjat så kommer det besök. Eller jag kanske har tänkt skynda mig att handla mat i butiken för att hinna hem och fortsätta arbeta, men träffar någon pratglad vän och blir förstås stående både länge och väl att prata. När jag kommer hem har “tåget gått”, jag ser att jag inte kommer att hinna få jobbet klart i tid – och den där inre sucken är där igen.

lite_ensam_och_ledsen_nalle_1150374918

Men så kom Herren med en tillrättavisning, milt och med kärlek, så varsamt och tryggt och jag fick en kraftigt skärpt uppmärksamhet, för jag visste att nu var det allvar och läge för förändring!  Det hände när jag satt i soffan ensam hemma, just efter att det hänt en ny sådan missräkning och jag sa högt för mig själv “man känner sig ju som en slav”… men jag hann inte uttala ordet “slav” färdigt, för det liksom fastnade på tungan, det blev bara uttalat halva ordet medan ett avsnitt i bibeln blev så levande för mig, ett avsnitt som jag aldrig tänkt närmare på tidigare -  och jag fick en påminnelse - och skämdes som en hund…

0118

Jag blev påmind om vad Gud säger i sitt eget ord om slaven. En slav är inte alltid glad i de uppdrag han får, men han gör dem ändå, utan att klaga. Det ställe som jag särskilt fick en påminnelse om var stället i bibeln som handlar om att vara en slav i det godas tjänst. Herren säger där att vi förut var slavar för orättfärdigheten, och att det ledde till sånt som vi nu skäms för och som så småningom leder till döden. Han sa att vi som är frälsta och födda på nytt, har tagit adjö av det gamla livet och nu är slavar i det godas tjänst, och att det till sist leder till livet! Detta ställe har jag aldrig tänkt närmare på, men nu kom det!

 

flower2520envellop

 

Jag blev omedelbart överbevisad om att jag måste göra en tankejustering.  Den Helige Ande överbevisar oss om sanningen och kommer inte med anklagelser på det sättet utan det blir en omedelbar glädje över att få ändra sig, och jag blev mycket tacksam för tillrättavisningen, så tacksam och förundrad. Om Gud ska kunna använda mig så måste allt ske på hans villkor – inte på mina! Det är Herren som vet när han vill göra något och då har vi ett viktigt uppdrag – att ställa oss till hans förfogande! Det är han som kommer att göra det – vi är bara verktygen. Därför får vi försöka vara som scouterna säger i sitt valspråk – “Var redo!”

bigtup[2][3]

Så nu ska jag försöka att hålla detta i minnet, att blir mina planer ruckade så är det kanske meningen och då ska jag ändra dem med glädje – utan knot! Se där fick jag mig en läxa av kärlekens magister!

hart-vaas

Nu går vi till Fyrbåken, för du ser att det vi “äter” av andlig mat från Guds ord, det lägger sig någonstans i hjärtat och en dag behöver vi bli påminda om något som vi  läste för kanske många månader sedan. Och då finns det inom oss och när vi behöver det som bäst,  då visar oss Gud på den sanningen på nytt – med en ömsint respekt och frid och varsamhet!

Fyrbåken blinkar

star5

(Romarbrevet kapitel 6, vers 17 – 23.)

Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. Och när ni då gjordes fria från synden, blev ni slavar under rättfärdigheten – jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa, skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga. När ni var slavar under synden, stod ni fria gentemot rättfärdigheten. Vad gav det för frukt? Sådant som ni nu känner skam över därför att det till slut leder till döden. Nu däremot, när ni blivit fria från syden men är slavar under Gud, blir frukten ni skördar helighet och till slut evigt liv. Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

10 kommentarer:

  1. Jag känner så väl igen mig Myrra. Även jag har fått tillrättavisning av Herren. Men Han lärde mig att tänka om, att allt evad vi möter här nere på jorden, så har Han en plan. Jag kan ta ett exempel: När man har jobbat kväll, är jättetrött och vill komma hem så fort som möjligt. Vad händer då..??? Jo, bommarna går ner precis, när man skall köra över järnvägsspåret. Grrr!!! Man får sitta där och vänta både på 2 och 3 täg, som skall köra förbi. Men vad hade hänt om jag inte hade blivit stoppad.? Kanske det var älgar eller någon annan fara, som Jesus ville få bort innan jag kunde fortsätta. Jag är så tacksam över att Han ändrade mitt tankesätt. Jag tror att vi alla måste tänka på ett djupare plan, och att allt har en mening, och att kunna se lite längre framåt i den andliga världen. Jag hoppas du förstår hur jag menar. Tack kära Myrra för ditt inlägg som du delar idag. Det är av stor betydelse. Må Jesus välsigna dig på ett rikligt sätt. KRAMAR!!!

    SvaraRadera
  2. Ett villkor för att vi ska kunna höra vad Herren vill säga till oss är att vi bevarar våra hjärtan mjuka. Och när jag läser vad du skriver ser jag att det här är en kvinna efter Guds välbehag.
    Tack för att du skriver så bra! Gud välsigne dig!

    SvaraRadera
  3. Hej Tony!
    Tack för din goda ord, de blev tröst för mig och gav mig glädje! Gud välsigne dig också Tony, med hela din familj! Många kramar!

    SvaraRadera
  4. Hej Vanja!
    Tack för det du berättade! Ja du må tro att jag känner igen mig! Och jag har också upplevt precis det du berättar om, att allt har en mening även om vi inte ser det på direkten. Senare när vi har facit i hand, kanske vi får reda på Gud plan, men ibland kanske vi aldrig får veta vad han skyddade oss ifrån.
    En gång när jag och Håkan var ute och körde med bilen, så såg vi på en mycket lång raksträcka, hur ett rådjur stod mitt på vägen. Vi närmade oss långsamt med bilen, och rådjuret bara stod och tittade på oss, flyttade sig inte en tum. Vi stannade bilen och satt någon förunderlig minut och hade ögonkontakt med rådjuret. Efter ett bra tag släppte det oss med blicken och hoppade iväg till andra sidan.
    Vi frågade varandra vad detta var meningen och lite längre fram på vägen, gick en älgfamilj alldeles intill vägen, kanske hade de just varit på väg över... och vi slapp köra på dem bakom kurvan.
    Vi tänker så lika Vanja och jag är tacksam att vi delar våra erfarenheter med varandra. Kanske kan det vara någon till hjälp som läser! Kramar om dig och hoppas du är piggare idag!

    SvaraRadera
  5. Vem är jag att göra upp planer när jag själv har lämnat kontollen till Jesus?... eller hur var det nu, jag kanske tog tillbaka den igen precis efteråt. I alla fall igenkänningsnivån är hög i det här inlägget. GVD

    SvaraRadera
  6. Tänk att vi är fria slavar i Guds rike vi kan lämna Jesus när vi vill men vi vill inte.
    osså

    SvaraRadera
  7. Hej Tillbedjare, och välkommen! Roligt att du tittar in på Fyrbåken! Jag är ibland och hälsar på i din blogg och jag får mig alltid tankeställare som leder till välsignelse!
    Gud välsigne dig rikligt!

    SvaraRadera
  8. Hej Osså!
    Ja det stämmer till 100 % det du skriver! Man vill inget hellre än att få vara i tjänst för Gud, att få bli använd på det sätt han vill. Han har gett oss vår frihet, att själva välja, och jag väljer av hela mitt hjärta att stå i tjänst för Jesus och skulle inte vilja vara utan honom ens en sekund! Jag försöker träna på att vara lyhörd för hans maningar men misslyckas så ofta för jag ställer mitt eget egoistiska jag i vägen och så ångrar jag mig bittert sen. Då är det till att ta nya tag och försöka lära och gå framåt! Tack för att du kom och hälsade på Osså. Jag har skrivit ut dina sånger som har betytt mycket för mig på ett fint papper så jag kan läsa dem i bland när jag behöver. Tack!
    Gud välsigne dig min vän!

    SvaraRadera
  9. Känner igen mig i artikeln jag med.

    T.ex. detta med att folk ibland ska prata i evighet. Ibland känner jag mig ensam och då vill man kanske ha nån att prata med, men då finns det ingen (?). Andra gånger när man är upptagen, då minsann ska nån komma och prata när man inte vill eller kan. Och inte vill man säga ifrån heller, man är rädd att folk ska ta illa upp.

    /Andreas

    SvaraRadera
  10. Hej Andreas!
    Jag ibland är det som att gå i motvind! Men om man vänder på det och tänker på att Gud har en plan bakom allt, då blir det riktigt intressant. Men det är lätt att man glömmer det mellan varven när ens eget "ego" sticker fram! Hoppas att du har det fint Andras! Jag är så glad att du hälsade på!
    Många kramar till dig från Värmlandsskogarna!

    SvaraRadera

Kommentar: