14 augusti, 2011

Vi skulle ha firat vår 12:e bröllopsdag lördagen den 13 augusti…

Det blev en hel del jobb att ta vara på efter bredbandstelefonins abonnemangsbyte. Det hann att hopa sig massor av uppgifter och jag har jobbat på så gott jag har kunnat för att komma ikapp. Men glömsk som jag var förut, så blev jag förstås ännu glömskare nu, när det var mer att hålla reda på än annars. Jag var så glömsk att jag var på vippen att glömma att jag och Håkan skulle ha firat tolv-årig bröllopsdag på lördag om han hade varit vid min sida. Hade jag glömt detta så hade jag blivit otröstlig en lång tid framöver…

0-hart-draaiend

Men nu satt jag fördjupad i fakturering inför en leverans som skulle iväg och märkte knappt vad klockan var, men det drog sig mot eftermiddagen. Helt plötsligt kände jag så intensivt att jag var tvungen att hämta min plånbok och kontrollera något på ett kontokort där. Jag suckade lite över avbrottet, jag ville göra fraktsedeln klar medan jag höll på så det kunde vara avslutat sedan och jag kunde få lämna det. Varför skulle jag behöva kolla detta kontokort just nu? Det kunde väl gott ha väntat… men det drev på så jag var tvungen att resa mig och gå och hämta plånboken.

animaatjes-love-12547

När jag skulle öppna blixtlåsen i plånboken så fick jag se att tampen att hålla i för att öppna blixtlåset var borta. Ja visst ja! Det såg jag ju redan igår! Jag började peta på låset men det var svårt att få upp utan något att dra med. Jag tittade närmare på låset, såg att det var en liten ögla som jag kunde sätta en liten ring av något slag i, så jag hade att dra upp blixtlåset med. Aha, så gör jag! Men då måste jag ju upp i skåpet där för jag har några lösa nyckelringar liggande i en burk i skåpet, en sån kan jag ta och trä in i låset.

 

image

Sagt och gjort, jag ställde mig på tå, för att nå en burk högt upp i skåpet, men stötte samtidigt till en annan liten ask som förstås ramlade rakt ner på köksgolvet framför mina fötter. Hela innehållet la sig strax nedanför min fot så jag såg precis vad asken innehöll. Håkans slipsnål, hans guldkors han alltid bar, det första guldkors han fick av mig när han var nyfrälst, och sist av allt  - låg en ring framför min fot. Håkans vigselring. Jag tog upp den och tittade på den med en oerhörd saknad i hjärtat och skulle just lägga den tillbaka när det var som att jag blev manad att läsa inuti den. Jag lydde den inre maningen jag kände och gick fram till fönstret och lät solen skina inuti ringen så jag såg var där stod. “Ellinor – 13 / 8  1999 kunde jag läsa medan min ögon fylldes av tårar. 13/8… det var ju vår bröllopsdag!!!

Hur kunde jag glömma? Hur var det möjligt? Och jag vet att min Far i himlen som känner mig så väl, visste att jag skulle bli otröstlig om jag glömt dagen. Jag har en sådan barnslig tro på Gud så jag tror att det var hans verk att jag helt plötsligt skickades till detta skåp mitt under mitt arbete som jag inte ville bryta. Och stötte till just denna ask, som jag aldrig stöter till annars fast jag är i detta skåp och klänger både högt och lågt i vanliga fall. Men när jag inte reagerade på asken när den låg i skåpet mitt framför mina ögon, så såg någon till att den snart låg utvältad mitt framför mina fötter, med ringen som inte rullade in under något bord eller bänk som brukligt är när man tappar en ring från så hög höjd. Nej, då mitt framför mina fötter stannade den. Jag tror att att Gud är en Gud som känner med oss och inte bara är den som griper in i stora händelseförlopp. Nej, han är också vår bästa vän, som osynlig finns vid vår sida, för att bistå oss med sin kraft, hjälp och nåd varje dag!

Jesus-forgives-sinners

Tack Jesus, viskade jag… tack Jesus för att du påminde mig… tack, tack, tack. Jag skyndade mig till hatthyllan, på med skor, bilnycklarna i handen och ut till bilen. Till graven och gjorde riktigt fint. Där blommade rikligt och fortfarande var det liv i en del av rosorna från Håkans 60-årsdag den 5 augusti. När jag kom hem tog jag ner vårt bröllopsfoto från väggen, tände ett doft ljus i det vackra glashjärtat och ställde framför och hämtade en av de vackraste röda rosorna från balkongen och ställde framför Håkan. Sen tände jag fler ljus runtomkring, och kände en sådan värme inombords. Jag vet att Håkan lever och att det bara var själva kroppen som dog den 6 april 2009. Jesus sa det själv, “den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö”!  Johannesevangeliet kapitel 11 vers 26. Kroppen ska dö – men inte anden! Tack och lov! I dag blinkar Fyrbåken ut texten som står på min älsklings gravsten.

Fyrbåken blinkar:

star5

(Johannesevangeliet kapitel 11, vers 25-26.)

Då sade Jesus till henne: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

7 kommentarer:

  1. Åh Myrra, Jag får tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg. Jag kan riktigt känna eran djupa kärlek inom mig. Och Håkan gläder sig uppe hos Far och väntar på dig. Tänk vad Jesus gör, och uppenbarar sig i allt. Det är helt fantastiskt. Jag tänker på dig, och önskar dig all välsignelse som går att få.../ KRAMAR!!!

    SvaraRadera
  2. Ohh,Myrra....vad du får vara med om!!! Det är ju så helt fantastiskt gripande,att jag blir alldeles gråtfärdig!!!...Tänk,vilken upplevelse!!!Det var ju som en hälsning ifrån Håkan och hela himmelen!!!.....HALLELUJA!!!...Vilken Nåd och Kärlek!!!...Kramar!!!

    SvaraRadera
  3. Vanja och Marguerite!
    Tack för era varma, fina hälsningar! Ja tänk vilken Herre det är vi följer! Han har all makt i himlen och på jorden, men är ändå så personlig och visar oss sin kärlek på så många olika sätt. Jag är så tacksam att jag blev påmind...
    Gud välsigne er rikligt älskade vänner!

    SvaraRadera
  4. Tampen till mitt blixtlås på min sommarjacka gick söner för ett tag sedan. Då visste jag inte vad jag skulle göra, trodde det var "kört" liksom. Men jag tog ett metallgem till det, och det verkar fungera lite i alla fall. (Men kanske nyckelringar är bättre...men om man inte har en nyckelring så...) .


    /Andreas

    SvaraRadera
  5. Hej Andreas!
    Jag skrattade igenkännande när jag läste vad du skrev, för jag gjorde också som du, tog ett metallgem. Men det tog sig igenom och lossnade. Då tog jag en tång och skulle klämma ihop själva den lilla blixtlås-plippen som satt kvar. Då klämde jag nog till för hårt, för sen gick det inte att rubba lås-plippen åt något håll, så för att komma åt innehållet fick jag dra sönder låset... Ja, nu blir det affären nästa :-)
    Hoppas att du får en riktigt fin vecka Andreas! Sänder höstkramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Tack min Gud för vad som varit
    Tack för allt vad du beskär
    Tack för tidena som farit
    Tack för stund som inne är
    Tack för ljusa varma vårar
    Tack för mörk och kulen höst
    Tack för redan glömda tårar
    Tack för friden i mitt bröst.

    Tack för vad du uppenbarar
    Tack för vad jag ej förstår
    Tack för bön som du besvarat
    Tack för vad jag icke får
    Tack för livets hemligheter
    Tack för hjäp i nöden stund
    Tack för nåd som ingen möter
    Tack för blodets fridsförbund.

    Tack för himmel blå i livet
    Tack för moln du strött därpå
    Tack för solljus av dig givet
    Tack för mörkret likaså
    Tack för prövningar och strider
    Tack för hopp som uppfyllts väl
    Tack för dagen som framskrider
    Tack för hopp som slagit fel

    Tack för rosorna vid vägen
    Tack för törnet ibland dem
    Tack för resta himmlastegen
    Tack för evigt tryggat hem
    Tack för kors och tack för plåga
    Tack för himmelsk salighet
    Tack för striden klara låga
    Tack för allt i evighet
    Osså

    SvaraRadera
  7. Hej Osså!
    Vi har så mycket att tacka för och jag vill också tacka dig för den fina sångtexten som verkligen påminner oss om allt vi har att vara tacksamma för! Tänk så lätt det är att glömma bort allt som vi får - fritt och för intet! Jag önskar dig Guds välsignelse Osså! Många höstkramar därtill!

    SvaraRadera

Kommentar: