19 november, 2011

“Kopen” följer hopen…

image

“Kopen” är ett Värmländskt uttryck som betyder ungefär “den tanklösa”, eller “den ovisa” eller “ den dumma”, ja du förstår säkert vad jag menar. Om man inte tänker efter själv utan bara gör som de flesta andra – då är man en “kop”, för hur kan vi veta att alla de andra har rätt? Om vi ser en folkmassa på 1000 personer börja vandra och 995 av dem rusar framåt åt samma håll på samma väg, men 5 av dem går åt motsatt håll, vilka går då åt rätt håll om du ska slå följe med dem på vägen? image

Skulle du ansluta dig till människohopen med de 995 personerna, för att det är troligast att de är på väg åt rätt håll eftersom de är så många? Så många kan väl inte ha fel? Hur betraktar du de 5 personer som är på väg åt motsatt håll? Med skepsis? Vad är det för fel på dessa, varför följer inte de med dom andra? Har de inte fattat något, eller?

Kanske väljer du de 995 och slår följe med dem? Ja, du är kanske inte helt säker på att du valt rätt, men du får väl reda på efter vägen vart det bär hän.

image

De ser då inte ut att ha tråkigt där de skyndar fram på vägen. De flesta är klädda i de mest trendiga kläderna, många av dem går och knäpper på sina dyrbara mobiltelefoner, de surfar och kommunicerar, de tar emot samtal och de ringer, de skickar e-post och de lyssnar på musik. En annan är upptagen med att göra affärer, han kan ju betala med mobilen direkt. Andra plocka upp ölburkar och spritflaskor och tänker att det är bäst ha lite roligt, i fall vägen blir lång. Snart snubblar de fram på vägen och blicken har blivit dimmig. Vandringen fortsätter framåt, en del blir så trötta av vandringen så de stupar efter vägkanten. En del tittar lite medlidsamt på de som faller, men eftersom den stora folkmassan fortsätter sin vandring framåt, så blir det inte tid att hjälpa de drabbade, utan man skyndar vidare, så man inte blir efter, så man inte skiljer sig från mängden, så man inte blir uttittad eller utskrattad…

Den andra lilla gruppen på några personer som är på väg åt motsatt håll, en helt annan väg, har inte bråttom. De samtalar och går i sakta mak.

Kort från Öländska stranden

De lägger märke till doften av den varma sunnanvinden som för med sig blomdoft från åkrarna, de visar varandra olika blommor och lyssnar till fågelsången och allt annat i naturen som de ser och hör medan de vandrar fram. Om någon blir trött så stannar de andra också till och vilar sig, tills alla är redo att gå vidare. De samtalar om målet för sin vandring. De är på väg till ett ställe som de har hört berättas om och den frid de har i sitt hjärta talar om för dem att de är på väg åt rätt håll. De skrattar ofta, lyssnar till varandras livserfarenheter, tröstar varandra om någon är ledsen, uppmuntrar den som är på väg att ge upp och ber för varandra.

Till sist vill jag påminna om en sak som du redan vet. De flesta som går med i hopen, tror att alla andra redan har tänkt efter. Det är bara det att de flesta faktiskt inte har gjort det. De flesta i gruppen tänker att alla de andra har säkert fattat kloka beslut, så många kan ju inte ha fel… i själva verket kanske inte ens den första och andra personen har tänkt efter och ju större folkmassan blir, desto lättare blir det att bara följa med…

Låtsas ett tag att detta är verklighet, att du måste välja väg, vilken blir ditt val?  image

Nu önskar jag dig en riktigt fin helg och undrar om du vill följa med mig till Fyrbåken? Om du vill ha vägbeskrivning ska du följa med mig dit, det är en vägbeskrivning som vi kan lita på, för det är själva jordens grundare som har skrivit den. Blinkar

Fyrbåken blinkar:

star5

(Matteusevangeliet kapitel 7 vers 13 – 14.)

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

 

4 kommentarer:

  1. Vad klokt du skriver!
    Själv känner jag att jag brutit mot ganska många oskrivna sociala lagar, gått min egen väg så att säga. Speciellt de senaste tio åren (fyllde 40 i år) har jag vågat vara mig själv mer och det ger faktiskt livskvalité :-)

    Bara en sån sak som att våga flytta ut på landet på en bondgård i värmland när alla mina gamla vänner bor kvar inne i Stockholm och går på trendiga kafeer och sånt... Jag undrar vem av oss som är lyckligast egentligen!

    Tack för ett tänkvärt och fint skrivet inlägg!
    Kram, Anneli

    SvaraRadera
  2. Hej Anneli!
    Tack för ett härligt exempel! Du har ju också "facit" på de åren som kom efter ditt beslut. Jag tror att du den gången verkligen fattade ett kvalitsbeslut. Vem vet hur livet hade sett ut om du inte vågat gå din egen väg?
    Själv är jag superglad att du finns i Värmland och så nära oss, bara några mil!

    Jag återkommer snart med annons till din fantastiska blogg "Fixa din blogspot"! Blir glad när jag tänker på all hjälp du har gett mig genom åren. Utan dig hade det inte funnits någon "Till Fyrbåken" blogg. Det verkade alldeles för svårt när jag var ovan vid allt nytt och utan din tålmodiga guidning hade jag gett upp innnan bloggen hade kommit i gång! :-)

    För er som vill besöka Annelie´s sida finns hennes adress i Fyrbåkens högra marginal. Där finner ni många tips till bloggen. Klicka på "Fixa din blogspot" så kommer ni direkt dit!
    Kram Anneli! Önskar dig en fin helg!

    SvaraRadera
  3. Tack för ditt budskap Myrra. Ja,man måste nog veta innan man ger sig av, vart vägen leder. Det finns så många människor som mår dåligt idag, på grund av att de inte vågar säga ifrån, de är rädda för att bli utstötta, eller ensamma, att inte vara tillräckligt coola, osäkerhet, osv... Därför följer de med den stora strömmen, fast deras hjärtan vill någonting helt annat. Ha en fin mysig Lördaskväll, och kramar från kärringen mot strömmen !

    SvaraRadera
  4. Det är bra det, det behövs "kärringar mot strömmen"! :-) Hoppas att du är på bättringsvägen! Annars får du ta det lugnt, vila och hämta både himmelsk rekreation och inpiration!
    Krya på dig - kram från Myrra!

    SvaraRadera

Kommentar: