01 juni, 2012

Ett sårbart samhälle…

apotek

I dag fick jag en ny påminnelse över vilket sårbart samhälle vi har byggt upp. Jag skyndade mig ner till apoteket tills de öppnade klockan 10.00. När jag kom fram till apoteksdörren så stod där en stor vit handskriven papperslapp på fönstret: “Vi kan tyvärr inte öppna på grund av totalt datastopp”! Det var allt som stod på lappen. Ingen förklaring om det skulle dröja flera dagar eller en timme eller en kvart innan en nödlösning skulle kunna ordnas för att släppa in kunderna. Jag förstår att det inte går att säga exakt vid sådana här tillfällen men jag tittade mig bekymrat omkring på de väntande som stod utanför på trottoaren. En gammal dam stod och stödde sig på en krycka. Två andra gamla damer stod längre bort med blicken stadigt fästad på apoteksdörren. Flera andra stod tålmodigt och väntade, med uppmärksamheten på det som rörde sin innanför apoteksdörren.   apoteksman

Genom de stora glasrutorna ut mot trottoaren såg vi hur personalen gick omkring som vanligt i lugnt mak och plockade i hyllorna, men ingen tittade åt vårt håll. En gammal man blev ledsagad fram mot dörren av en dam. Mannen var mycket blek såg jag och kanske var i stort behov av sin medicin. Damen blev upprörd och ville tala med någon av personalen därinne och knackade på rutan. Men de tittade inte ens upp på henne, de anade väl redan vilka frågor som vi hade och visste att de inte hade några svar att ge. Som så många andra gånger har jag lättare att bli ledsen än arg. Nu blev jag ledsen för alla de gamla människor som stod där ute och knappt visste vad en dator är. Kanske hade de kommit dit med färdtjänst, kanske bodde de långt ut på landet och hade fått skjuts in till stan, kanske kom de med bussen och skulle snart på återresa hem. De gamla blev trötta av att stå och vänta och jag undrade förtvivlat varför inte apotekspersonalen kunde ha avsatt en levande människa att ta emot vid dörren för att förklara lite närmare och stötta oroliga gamla människor som stod där helt vilsna över vad de skulle ta sig till. Det borde bli lite personal insatser till godo vid sådana här oplanerade avbrott, och en person som hade mött upp skulle ha gett både trygghet och ökat förståelsen för det som hade inträffat.

 

Samtidigt påmindes jag om vilket samhälle vi har byggt upp åt oss. Ett bekvämt datastyrt samhälle som när som helst kan braka samman. Snart sagt allt styrs av data, butikernas kassor, bankernas datorer, tv, radio, Internet, flyg, bilar, trafikljus, elektriciteten, m.m. hela samhället stannar och får stora skador av ett totalt datahaveri. Nu gällde det bara apoteket, hur blir det den gången, det som regeringarna fasar för, när sol explosioner och hög magnetstrålning i rymden slår ut satelliter och det som styr våra datornätverk? Undrar om någon ställde sig den frågan när samhället började byggas upp med datorn som grundpelare….?

 

Däremot känner jag till en grundpelare som det håller att bygga på.

Fyrbåken blinkar:

1star5

(Andra Mosebok kapitel 14, vers 14.)

Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.

6 kommentarer:

  1. Usch då,,,det är sådant som kan göra mig fullständigt rasande,,,inte för egen del,men för de stackars gamla som stod därutanför och som du sa, kanske hade åkt lång väg,med färdtjänsten!!!
    HUR KAN MAN SOM MÄNNISKA,BARA LUGNT GÅ DÄRINNE OCH IGNORERA FOLK???
    Kärlekslöshet,är vad det är!!!
    Ja,det är långt gånget i det svenska samhället...
    Ha en välsignad helg,Myrra och TACK för det du skriver!!!
    KRAAAM!!!

    SvaraRadera
  2. Hej Marguerite!
    Ja, tänk vad en förklaring av en människa skulle ha betytt för de som stod och väntade. Ett datahaveri går ju varken att förutse eller att berätta när det kommer igång, men jag tror det skulle ha varit lugnande för de som köade utanför att kanske få möta en människa i porten som berättade med egna ord vad som hänt, kanske frågat om de ville komma in och vila sig och sitta ner och vänta ifall det skulle komma igång och inte stå ute i snålblåsten och frysa utan mänsklig kontakt. Det är ett exempel på vad "lite" skulle ha fått betyda "mycket".
    Önskar också dig en välsignad helg min vän! Kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Men finns det inte ens bänkar utanför apoteket?... Och offentliga toaletter t.ex.? För det tycker man väl är det minsta man kan begära på sätt och vis.

    Men allt handlar väl om "effektivitet", "vinst", och pengar. Folk menar väl att alla ska klara sig själva, även de som inte kan det!

    T.o.m. jag blir arg. Inte för att nån skulle bry sig om mig kanske, men ändå... :(

    SvaraRadera
  4. Hej Andreas!
    Jo då det finns bänkar längre bort mot torget, men du vet hur det är med gamla människor som har svårt för att gå, de står kvar vid dörren med förhoppningen om att problemet löser dig när som helst och att dörren ska öppnas. Jag tror nog att de gick och satte sig borta vid torget ändå när de blev för trötta, men jag tror många kämpade i det längsta genom att stå kvar vid dörren, eftersom man ju tror att dörren kan öppnas när som helst.

    Och du Andreas... varför skulle ingen bry sig om vad du tycker... det är klart att du är lika viktig som vem som helst! Det var faktiskt på grund av det du skrev om att att den tidigare bloggen, F7 bloggen, var svår att förstå sig på, som jag genast bytte och gjorde en helt ny blogg. Så där se du, en mening från dig och hela bloggen blev bytt :-)

    Nu är du välkommen att kika in i den nya och se om du känner igen dig från den här bloggen. Bägge är nu bloggar som tillhör Blogger, men den andra bloggen är Presentbutikens blogg så det blir mer prat om olika produkter i den, men kommentarer ska fungera lika.
    Ha en fin helg Andreas!

    SvaraRadera
  5. Jag blir djupt bedrövad och ledsen, när man hör och ser denna totala kärlekslösheten. Människor har nästan blivit som "robortar" till sitt sätt...KALLA och KÄNSLOLÖSA. Låt oss sprida mer kärlek och glädje till varandra. Var välsignad kära Myrra. Kramar !

    SvaraRadera
  6. Hej Annika!
    Ja, fram för kärlek och omtanke! Lite kan betyda mycket!

    Ha det riktigt gott och var välsignad du också min vän!

    SvaraRadera

Kommentar: