12 februari, 2013

Var det ett tecken från ovan…???

Samma dag som Påven avsade sig sin påveroll var det ett kusligt väder med mörker och åska. AFP har tagit en bild som visar hur blixten slår ner rakt bredvid korset vid åskledaren på den stora Peterskyrkans kupol. Här är länken till bilden:

http://www.theage.com.au/world/a-sign-from-above-lightning-strikes-vatican-after-pope-benedict-resigns-20130212-2e9ng.html

gzr12

Tusentals spindlar faller från skyn i Brasilien!!! Vad är det som händer egentligen???

Fyrbåken blinkar:

501

(Jesaja kapitel 54, vers 10.)

Ja, om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika ifrån dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare.

22 kommentarer:

  1. Ja, det är nog den siste påven,som kommer nu - tiden är kort!!!

    Vad beträffar spindlarna,så Tackar jag Herren att jag inte bor i Brasilien,,,spindlar är något av det värsta jag vet,,,huu vilken mardröm!!!
    Men konstigt är det...

    Tack,KRAAAM och Herrens Välsignelse!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marguerite
      Ja, en sån hemskhet! Fulla luften av spindlar och stora som ett elände var de också! Huuuuvaligen!

      Det är märkliga tider Marguerite! Kraaam till dig!

      Radera
  2. Jaja, Marguerite och Myrra får nog spindlar i håret...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas
      Ja, där skulle jag inte frivilligt ta en promenad...

      Radera
  3. Funderade på... är det nåt "osynligt" spindelnät som spindlarna kryper på?...

    (Och "faller från skyn", då hade de väl ramlat ned på marken?...) .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas
      Ja, jag vet inte hur detta hänger ihop. Det verkar helt märkligt... ofattbart tycker jag. Ja, angående "faller från skyn" så översatte jag bara rubriken på videon, det står så där. Men de faller ju inte verkar det som, de liksom bara finns där... huuuu

      Radera
  4. Och... det där med blixtnedslaget och Vatikanstaten. Det kan väl tyckas märkligt det hela.

    Men, är det vanligt med blixtnedslag där, eller ovanligt, för det kan väl betyda mycket det? (är det vinter där nu? kan det åska på vintern? kan det åska på vintern i Sverige t.ex.?).

    Å andra sidan, om de tar upp det som en nyhet, med nyhetsvärde liksom, ja då tycker man kanske att det borde vara nåt ovanligt, annars hade de inte tagit upp det i nyheterna?...



    /Hej då

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas
      Jag vet inte hur pass vanligt det är med åska där.Enligt en artikel så drabbades Peterskyrkan av blixten 3 minuter i 6. Men att det kan åska på vinterna det vet jag för det har jag själv varit med om hemma i Gunnarskog. Det var ett år i februari. Jag minns att jag stod och diskade, när det plötsligt kom en fruktansvärd åsksmäll och blixt nästan samtidigt.
      Ja det är mycket som är ovanligt med detta snabba påveskifte och det konstigaste av allt tycker jag är att det kom som en absolut chock för omvärlden. Ingen var beredd på det här, ingen visste något innan. I alla fall ingen som har sagt något...
      Det blev också under så kort tid. Det ska bli intressant att se valet av nästa påve... "The final Pope" som tidningarna skriver.

      Radera
  5. Hej. Har för mig du öppnat för att folk kan fråga om kristna frågor, det kanske inte har med denna artikel att göra, men ändå då.

    Då undrar jag: Det var en artikel idag tror jag, på apg29 om att döma och sånt. Vad betyder det där att döma? Folk brukar väl säga att man inte ska döma, och det står väl i Bibeln att folk inte ska döma. Men t.ex. domstolarna i Sverige, de dömer väl varje dag? Men jag antar att folk menar att det är skillnad på att döma och att döma... (hoppas du förstår att det kan verka förvirrande, eller jag personligen kanske tycker det kan bli svårt).

    (Jag har nog en egen uppfattning om vad döma kan betyda, men av rädsla för att bli hånad för min uppfattning vill jag inte gärna skriva vad som helst här, då är det nog bättre att jag skriver sånt i brev till dig Myrra).


    /Hej då

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas
      Vad intressant att du tog upp detta ämne för det är ju så superviktigt! Och en så fin egenskap av dig att vilja ta reda på detta mer på djupet! Det är ju så vi alla borde tänka för det är så viktigt att vi sätter fokus på det och tänker på det - för Jesus själv poängterade ju tydligt hur viktigt detta var.

      Det är ju så lätt att vi dömer varandra, ibland kanske utan att vi själva tänker på det. Om vi går till Guds ord, för där finner vi ju sanningen, så säger den att med den dom som vi själva dömer andra ska vi själva dömas.(Matteus 7 vers 1-2.) Det är allvarliga ord och något som vi alla behöver rannsaka oss inför. Tänk vad lätt det är att döma, kanske utan att vi tänker på det, det går av bara farten, och det är inte bra.

      Men sedan finns det en annan sorts dom som jag tror att vi skyldiga att ta ställning till, ialla fall vi som redan är troende. Då säger Guds ord att om vi ser en "broder" handla i synd och inte pratar honom till rätta och försöker få honom att förstå att han behöver vända om - då blir vi medskyldiga till hans synd. Vi ska hjälpa varandra att leva som Gud har lärt oss och om vi faller efter vägen, vilket vi ju gör ofta, så ska ingen sparka på den som redan ligger, utan i stället varsamt och med kärlek vägleda vidare så att personen blir styrkt och inte förlorar modet att orka vidare. Så själv ser jag det som två olika domar som vi själva kan döma. En dom där vi enbart förstör ännu mer för den som det har gått snett för. Och en annan dom, där vår rakhet och ärlighet i ett innerligt samtal med en vän som det gått snett för, kan hjälpa honom eller henne upp och vidare med glädje. Jag tror att ibland behövs ord som kanske kan göra ont att höra - om de är sanningenoch och sägs i kärlek och med omtanke, då kommer vi vidare åt rätt håll.

      Sedan har vi då domstolar, poliser osv. som är satta som en "Överhet" som bibeln säger att vi ska lyda. Men inte vad som helst, det är i alla fall min uppfattning. Guds ord har högsta prioritet och skulle en domstol tvinga mig till att gå emot Guds ord, så vill i alla fall inte jag vara med och vara laglydig längre. Först lyda Gud, sedan regering, Kung, riksdag, domstolar osv. Det är så som jag tror.

      Vi är ju också så olika som människor. En del kan bli djupt sårade och känner sig kränkta om någon försöker hjälpa åt rätt håll. Andra blir arga och sätter upp garden och vill inte lyssna. Men det finns också de som lyssnar hängivet och verkligen vill förstå och kanske kan vända om och komma rätt.

      Tack för att du tog upp detta Andreas. Jag ska själv rannsaka mig mer när det gäller denna viktiga fråga. Den är ju så viktig annars hade inte Jesus gett den så stort utrymme i sin undervisning.
      Du får ha det riktigt gott!

      Radera
    2. Kanske glömde en sak: De som "inte" är kristna eller troende, kan de också döma, eller är det bara kristna som kan döma? (men jag antar att det gäller alla).

      (Kanske finns det de som menar att de icke troende inte kan döma eller synda, eftersom Guds lagar inte gäller dem).

      Radera
    3. Hej Andreas
      Jag kom att tänka på en sak. Du kanske också menar den dom som apostlarna enligt Bibeln ska ha rätt att döma EFTER att Jesus kommit tillbaka? Så här säger Bibeln: Då sade Petrus: "Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?" Jesus svarade: "Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar." (Matt 19:27-28)

      Men detta gäller då inte förrän Jesus kommer tillbaka enligt Guds eget ord, att apostlarna får rätt att råda över Israels tolv stammar.

      Men en sak som är mycket allvarlig och som gör att vi som redan är troende manar och manar att människor ska lära känna Jesus medan Han låter sig finnas: "Var och en som känns vid min inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min Fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min Fader i himlen." (Matteus 10: 32 - 33) Det är så allvarligt och det går inte att komma förbi detta. Har Jesus sagt att det är så, då är det så. Men än har vi tid att lära att känna Honom som älskar oss mest av allt. Han har en plan för våra liv som Han vill att vi ska komma in i. Han är full av Nåd och säger: "Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, Jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt" (Matteus 11: vers 28 - 30.)

      Radera
  6. Ja jag får väl tacka för svar.

    Och det är väl alltid intressant att höra folk om olika ämnen också liksom.

    (Fortfarande är jag nog lite förvirrad angående det hela dock, men det kan väl vara så att man inte förstår lika mycket som andra ibland.) .


    /A.T.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas
      Då är vi bra lika du och jag, för jag förstår heller inte allt. Sen så är det säkert så att jag inte klarar att förklara så bra vad jag menar. Men det är roligt att kunna diskutera och påminna varandra om just sådana här viktiga saker som du nämner här. Jag tänker också på "åklagaren" (satan). Han dömer verkligen. Han är genast framme och anklagar oss inför levande Gud. Då har vi en advokat, Jesus, som talar gott om oss och manar gott för oss.

      Radera
    2. Kanske kan tillägga (kanske det är än viktigare):

      Detta med att döma. Att döma i hjärtat, om det kan vara en skillnad på det, och att döma på annat sätt. För det funderar nog jag på.




      /Hej då

      Radera
    3. Hej Andreas
      Det du tar upp här en jättesvår fråga och så superviktig också. Gud ser ju till hjärtat så det är inte stor idé att man säger något med munnen om inte hjärtat är med - Gud rannsakar ju vårt hjärta. Men jag tror att vi dömer oss själva hårdast många gånger, Gud har så mycket mer Nåd till övers när Han ser på sina älskade barn än vad vi har när vi ser på oss själva. Han älskar oss så mycket högre än vi älskar oss själva.

      Det bästa tror jag är att överlämna domen till Honom som dömer rättvist och själv inte döma. Jag tror på att vi i så fall ska döma synden, men inte människan. Att vi ska döma själva handlingen, men inte människan som utförde synden. För så lär oss Bibeln: att vi ska älska syndaren, men hata synden.

      Men vi är ju bara människor och kan ibland inte styra riktigt över våra känslor utan blir ju både sårade och ilskna. Men om vi då ber för den människan i stället för att fördöma så följer också hjärtat med efter ett tag. Bönen mjukar upp ockå det egna hjärtat och fördömelsen kommer att försvinna bara vi inte ger upp.

      För min egen del har en speciell berättelse i Bibeln hjälpt mig att rannsaka mig själv många gånger. Varje gång jag har ilsknat till i hjärtat över någon eller något, så har denna berättelse hjälpt mig att känna kärlek och förlåtelse. Jag berättar den här för dig och du kan också läsa den direkt från Bibeln. Kanske kan den också hjälpa dig som den hjälper mig:

      Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans. Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.

      Men när tjänaren gick därifrån, mötte han en annan tjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sa: Betala tillbaka vad du är skydlig! Den andre kastade sig ner och bad honom: Ge mig tid så skall jag betala. Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände, tog de mycket illa vid sig och talade om allt för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: Din usling, jag efterskänte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig? Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske Fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.
      (Matteus kapitel 18, vers 23 - 35.)

      Ja, detta stycke påminner jag mig om i fall jag skulle känna fördömelse. Jag påminner mig om hur mycket jag själv har fått förlåtet av Jesus Kristus. Han till och med gick rätt in i plågan och döden för min och allas vår skull för att vi skulle få full förlåtels av vår himmelske Fader. Priset är betalat och vi har blivit frikända. När vi har fått ta emot en sådan stor gåva att få befrielse och bli frikända för egen del, så känner jag att jag själv måste förlåta och vad andra har gjort mot mig. Och då blir det ingen fördömelse för jag blir påmind om hur mycket jag själv har fått förlåtet.

      Tack för att du tog upp detta Andreas. Det var en mycket viktig tanke du la fram.

      Ha en fin kväll Andreas. Gud välsigne dig!

      Radera
  7. Okej, tack för långt svar får jag väl säga.



    /Hej då

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Andreas
      Fanns det något du hade nytta av i det eller tycker du inte att det hjälpte något? Ibland hjälper det ju inte att det är långt om det inte ger något. Jag var så glad för att du tog upp denna viktiga fråga som vi alla behöver påminna oss om, så jag skrev lika mycket till mig själv som till dig. Du har så många bra tankar och det är roligt när vi får dela dem med varandra. Att samtala kring Guds ord är som att samlas kring en dyrbar skatt tycker jag. Där finns så många hemligheter och om man har läst en text 50 gånger och inte märkt något speciellt så kanske det är den 51 gången som det klickar till och man känner att Gud talar direkt in till ens hjärta och hela texten får nytt liv och man förstår den på ett helt nytt sätt. Därför ska man aldrig tänka att man har läst en text flera gånger och inte behöver läsa den mer. Kanske är det därför som man säger att Bibeln är en "levande bok" den är har ett "levande ord", ständigt verkar det gott för oss.
      Hoppas att du har en fin helg Andreas!

      Radera
    2. Jaha...

      Ja jag vet inte alltid om jag vill hålla med om allt du kommer med.

      Men t.ex. det där med att skilja på människan och synden samma människa begår. Jag har nog svårt att dela på sånt (vart står det där älska människan men hata synden? Och Paulus vet jag inte om jag gillar, och tänk om Paulus har fel?).



      /Hej då

      Radera
    3. Hej Andreas
      Nej, det är bra att du inte håller med om du inte tycker så.
      Jag tror inte att den exakta ordalydelsen går att finna i Bibeln, (älska människan men hata synden) men på många olika ställen blir summan av det som Jesus lär oss detta. Ta t.ex berättelsen om den förlorade sonen (Lukas kapitel 15) eller förresten så är vi själva det bästa beviset. Jesus älskar oss av hela sitt hjärta men skulle vi fråga vad han tycker om de synder vi begått så säger han bra säkert att Han hatar dem.
      När min egen son var liten och hade gjort något dumt brukade jag ta upp honom i famnen och säga "Det du GJORDE tycker jag inte om, men DIG älskar jag lika mycket ändå, det kan ingenting ändra på".

      Det är ingen lätt sak detta att kunna förlåta, för en del har djupa sår av det de varit med om i livet. Men jag tror att så länge en människa bär på oförlåtelse så fortsätter denna händelse att skada den människan kanske livet ut eftersom den orsakar så mycket bitterhet och elände på insidan. Jag har läst om personer som har varit med om mycket svåra saker som fick känna hur en svår tyngd lämnade dem den dagen de kände att de kunde förlåta och lägga det bakom sig som legat och gnagt i det omedvetna hela livet. Men det är svåra saker, och därför behöver vi Jesus till hjälp. Vi behöver också ibland vägledning av människor som med stor kärlek kan lotsa oss fram till att låta Jesus befria oss från allt som tynger. För det blir en tyngd att bära på smärtan av att inte kunna förlåta.

      Angående Paulus så minns att det var Gud själv som kallade Paulus till att bli Hans redskap. I Aposlagärningarnas nionde kapitel kan vi läsa om hur det gick till när Jesus kallade Saul, som han hette då och slog honom med blindhet. När Ananias senare tvivlade på att Paulus verkligen var att lita på, så fick han till svar av Herren:
      "Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull."

      Det bästa exemplet av alla är vi själva. Om Jesus skulle göra människan och synden till ett, så skulle vi ju inte kunna få förlåtelse och bli befriade. Men när Jesus förlåter oss och befriar oss, så lämnar vi synden bakom oss och får gå fria och förlåtna tillsammans med Jesus. Han visar hur mycket Han älskar oss och tar oss till sitt hjärta. Men synden dömer han och den lyfter Han därför av oss. Därför vill Han att vi också ska förlåta varandra så som Han har förlåtit oss. Det är många som behöver hjälp och vägledning fram på denna väg för det finns så många sår orskade av det vi varit med om. Men en sak är säker, blir grämelsen kvar kommer den att förpesta livet för oss.
      Hoppas att jag inte rörde till det för mycket...

      Radera

Kommentar: