19 december, 2013

Att sätta sig ner mitt i julstressen…

7

Jag minns när jag var ung och jobbade heltid. Bodde på landet ensam med min son i mitt föräldrahem och tiden ville aldrig räcka till. När det gick mot jul var jag van från min uppväxt att allt var renskurat och fint till jul. Allt från tak till golv och allt däremellan! Nytvättade fönster, rena nystrukna gardiner, nytvättade mattor, lådor och skåp städade, julbaket avklarat m.m.

Samtidigt som jag stressade för att få tiden att räcka till var min mamma sjuk och jag och min syster såg först och främst till att Mamma fick jul och städat och fint så hon kände att hon trivdes. Jag slogs ständigt med tiden och jag minns särskilt en dag tre dagar före julafton. Jag hade tagit semester för att få vara ledig och ta hand om julstädningen. På den tiden var jag stark i kroppen och klarade nästan hur mycket jobb som helst men tiden räckte inte till. På förmiddagen, tre dagar före julafton tittade jag på klockan och gjorde en bedömning vad jag hade planerat in att hinna på min lista och hur jag låg till med det jag redan hade gjort. Med en suck insåg jag att jag hade tagit på mig det omöjliga. Jag hade börjat för sent och jag insåg att det här skulle aldrig gå.

ljus2

Mitt i min fundering saktade jag ner på tempot och satte på kaffet. Tände ett ljus på köksbordet och när jag senare drack mitt kaffe och satt med blicken vilande på ljusets låga, kände jag hur friden och lugnet infann sig. Min blick fortsatte ut mot fåglarna som kalasade på allt gott i fågelstugan utanför fönstret. Jag kände hur jag log och kände en välbekant värme i magtrakten. Min blick sökte sig upp mot himlen. Jag viskade “tack Jesus” för att du visar mig vägen.

jesus-sheep

Jag insåg att jag skulle komma att hinna allt som var viktigt att hinna – resten kunde jag lämna. Julen är ju en högtid när vi firar Fridsfursten, Han som ÄR frid, kärlek och allt som är gott. Det som har verkligt värde, gemenskapen med varandra, kärleken vi visar varandra, omtanken om varandra, att vi lyssnar och bryr oss om, att vi älskar människor som de är – inte som vi önskar att de skulle vara. Allt sådant är gratis, och ändå det viktigaste. Mycket viktigare än att få fina, dyra julklappar. Vad har barnen för glädje av sina fina julklappar om mamma och pappa kanske är så utslitna att de blir ovänner eller om man skriker åt varandra och det blir en otrevlig stämning i hemmet?

Jag kan lova dig att allt blev så lugnt efter denna paus mitt i julstressen. När jag lugnade mig bara denna lilla  stund så Gud fick möjlighet att påminna mig om det som har verkligt värde, så vände stressen på klacken och gick ut genom dörren. Hej då! Kom inte tillbaka!

Hur gick det då med julstädningen? Jo, allt hanns med, men lugnet, friden och glädjen kom i stället för stressen och ångesten över att inte hinna. Och när man blir lugn och fridfull, så fungerar allt så mycket bättre.

Fyrbåken blinkar:

501

(Jesaja kapitel 30, vers 15.)

Om ni vänder om och är stilla, skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka.

2 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och så sant,kära Myrra!!!
    Jag känner så väl igen hur det var förr,med all städning överallt,
    (som man gott kan göra någon annan tid på året...)
    men så skulle det vara!!!
    Nu har man lärt sig att det finns andra värderingar och prioriteringar,Tack och Lov!!!
    Önskar dig Jesu Frid och sköna förjulsdagar!!!
    KRAAAM!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marguerite
      Ja, tänk så man stressade och gick på helt i onödan. Visst är det roligt att det är fint till jul, men man kan ju spara djuprengöringen till en annan tid, precis som du skriver. Det är ju så mycket annat före julen som också ska hinnas med för många. Förväntansfulla barn väntar på julklappar och i affärerna är det långa köer. Och maten blir det ju också extra av i de flesta hem så finns det verkligen att sysselsätta sig med, förutom årlig djup/storstädning. Jag har flyttat den till våren i stället. :-)
      Du får ha det fortsatt gott med Adventsfrid och Guds välsignelse! Stor kram till dig!

      Radera

Kommentar: