08 februari, 2018

Livets svåra stunder...


Livet är inte bara ljus och glädje, det är vi många som kan intyga. När vi minst anar det så befinner vi oss i svåra situationer på livsvägen, kanske kastas vi in i sorg och saknad efter någon vi älskar eller så är det andra svårigheter som förvandlar ljuset till mörker. Vi vill så gärna slippa gå igenom denna mörka tunnel men ingen annan väg finns än att gå rätt igenom. Det finns ibland inte någon genväg eller kringväg, för om vi skjuter upp det svåra nu så kommer det i kapp oss senare. Vi måste igenom den tunnel som är mörk och lång och det är svårt att se något ljus överhuvudtaget. 

För den som vandrar en sådan här passage ensam är det riktigt svårt, men för den som vandrar samma väg tillsammans med Jesus blir det annorlunda. Då är vi inte lämnade åt oss själva, utan vi har en med oss som har lovat bära oss igenom om vi inte orkar gå själva. Vi ropar till Jesus om hjälp och börjar gå den tunga vägen. När vi kommit halva vägen in i tunneln så vet vi att nu är vi åter på väg mot den andra öppningen av tunneln och snart kommer vi att skönja ljuset från utgången och då kommer det att kännas som ett nytt hopp tänds när vi ser att det blir ljusare och ljusare inuti tunneln. Rätt vad det är så finns det bara fotspår av två fötter på gatan, trots att det borde vara fyra, Jesus går ju bredvid oss. Men vid dessa tillfällen bär han oss i sin famn. Du kanske inte ens märker det, men om Han inte hade burit dig så hade du kanske inte orkat igenom. Senare, när du är ute på andra sidan och det gått en tid, så kommer du att inse att Han var där och bar dig stundtals efter vägen, Han vakade över dig i sin kärlek till dig. 

Och inte nog med det, Han vet också att skapa något gott ut ur det svåra. När vi har gått en svår vandring tillsammans med Jesus, så har vi lärt oss något för livet. Han låter oss ibland gå igenom eld och låter den bränna bort slagget för att få fram den rena, ädla metallen. Han vill använda oss som sina verktyg och då fungerar det inte om inte verktygen är brukbara, de behöver vara vassa och skärpta, varje verktyg för sitt speciella syfte. Han har  verktyg som han använder ofta, men ibland tar Han fram sina specialverktyg och dessa är förberedda för just det speciella tillfället. Han vet vad Han gör, vi kan lita till 100 procent på Honom.



Har du det svårt nu, så ropa till Jesus att Han ska komma till dig och gå tillsammans med dig. Han nekar aldrig en sådan vädjan! Han kommer till dig och du ska se att snart ser du ljuset på nytt och får ett nytt hopp. Du kommer ut starkare än du var innan för att du har valt att gå igenom tillsammans med Jesus som är vår Herde. Han känner sina får och Han tar hand om dem så inte ett enda ska gå förlorat. Ge Honom en chans om du inte gjort det tidigare! Ge Honom tid att få ta hand om dig. 





Fyrbåken blinkar:


(Johannesevangeliet kapitel 10 vers 27 - 30)

"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett."


2 kommentarer:

  1. Tack för Fyrbåkens alltid lika Välsignade blinkningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de varma orden till uppmuntran Marguerite!
      Kram och Guds Välsignelse!

      Radera

Kommentar: